Klotgrillar i storm

Ja, fadersol lyckades fylla 45. Faster gjorde sin vanliga runda i det nya och slutade med ett konstaterande att mitt piano behövde stämmas. Konstigt nog har det varit pianots status de senaste 10 åren... jaja.

Igår var det Sissel i Vadstena, med Sanna och Fia. Ja, det blev ju inte riktigt som vi tänkt oss tror jag. Vi såg framför oss slottsparken indränkt i solsken och stiltje. Vi fick storm. Men vi missade bara förbandet på det, och det var väl ändå ingen höjdare som vi förstod det. Sen bytte vi sida för att kunna lyssna i lä. Det var mycket fint, om man bortser från alla jävla människor runtomkring. Visst, moppefjortisar får man kanske ha överseende med, de förstår inte bättre än att hålla på som vanligt. Men vad fan! Det kommer en man gnisslandes, släpande på en Klotgrill. Hallå? Han började rengöra den under högljudt slammer och skrap för att efter lyckad rensning helt sonika ta den där jävla grillen och gå sin väg. Va?

Idag är det egentligen 30-års fest för Susannes äldsta. orka. Vi får se vad som händer.

Annars känner jag mig på något konstigt sätt lättad. och under lupp iaktagen.

partout.

去死吧

Första normala dagen på länge.

Linköping låg faktiskt kvar och Sanna hade inte bytt portkod. Skönt att något är som det ska. Hade längtat efter att få träffa henne, så det var skönt att göra det en stund och dricka riktigt kaffe (en raritet i kina).

Annars blir jag mest trött av att se att moralen är låg. Mycket låg. I mångt och mycket.

I veckan blir det nog Anton, Utgång med Sanna och Fia, fadersol 45, sissel i vadstena samt susanne 50. yao yao.

partout.

Hemma igen

Så var man hemma igen då. Efter två veckor på andra sidan klotet.
Det är så mycket som man har varit med om. Så det är alldeles för mycket att skriva om. Och alldeles för svårt för att välja ut saker... jaja.

Muren har jag i alla fall gått på, tianmen har jag utforskat och téet har jag druckit.

Vi var en vecka i Beijing och åkte sen till Shanghai. Tanken var ju då att vi skulle stannat en vecka till i Beijing på hemvägen, men vi såg det vi ville se och gjorde det vi ville göra i Beijing på en vecka. att då sitta i beijing utan större saker att göra en vecka till hade nog bara inneburit dålig stämning på grund av rastlöshet och hemlängtan. så vi bokade om biljetterna. Skönt att komma hem kan jag säga.

Något som satt mycket spår, förutom allt vi gjort och varit med om, är det man sett av landets outtalade "baksida". All fattigdom som faktiskt råder i landet. Jag menar, de har ju gjort en massa nya planer med en hel del jobb. Dessa kommer dock bara gagna dem som redan har pengar och de som vi sett, de otaliga barn och gamla som är hemlösa idag, kommer att vara det livet ut. Det ger en lite perspektiv.

Landet är definitivt ett land jag tycker om. Föredrar dock Shanghai framför Beijing. Yao yao.

partout.