sårad

Nu var det några dagar sedan sist. Har varit hos min återvunna fader som inte är utrustad med ett någotsånär fungerande internet. men nu så.

Ja, var ska jag börja. jag vet inte riktigt var jag ska sluta. jag har kommit fram till att jag har den underbart fina förmågan att läsa för mycket i vad människor säger till mig. framförallt de jag tycker om. jag kan väl i korthet säga att jag är sårad. utan att för den sakens skull ha rätten att känna mig sårad. för visst får man väl bara känna sig slagen med en knuten näve om personen som äger knytnäven, med vilje, slängt den i ditt ansikte?

allt arbete har börjat nu. det känns bra. även om jag är trött och gärna skulle ha ledig tid att göra vad jag vill på i några veckor till. så det är jag nöjd med, så det är ju bra.

Styrelsen ger sig tydligen inte, nu är det något protokoll jag måste skriva. men det gör jag så gjärna så.

Inne i stan igår. även om man känner sig som någon oönskad så måste man göra något åt det. så jag åkte in till stan igår istället för att sitta hemma och prata med den som inte är där. den som jag ville skulle vara där. fan. men det var trevligt. kevin ville att vi skulle hångla, men jag var inte så mycket på hugget så vi hittade en igelkott istället. tyvärr sparkade kevin på den, så.. ja, så kan det gå. sen hånglade han med carro istället. det kändes ju rätt okej. han sa att han ville hångla med en homo, inte specifikt en man eller kvinna. så han tog en kvinna istället för mig. lite lättad. det är nog det sista jag behöver: fler personer i mitt nät.

så kan det vara. tog en chansning och köpte en skiva som jag visserligen varit fundersam på, men inte haft en aning om vad det varit. Ann Kristin Hedmark "kom tillbaka innan du går". sanningen är den att jag sett den men bara blivit psykad. så jag var tvungen att få veta... men det var okej. jazz...

partout