sårad

Nu var det några dagar sedan sist. Har varit hos min återvunna fader som inte är utrustad med ett någotsånär fungerande internet. men nu så.

Ja, var ska jag börja. jag vet inte riktigt var jag ska sluta. jag har kommit fram till att jag har den underbart fina förmågan att läsa för mycket i vad människor säger till mig. framförallt de jag tycker om. jag kan väl i korthet säga att jag är sårad. utan att för den sakens skull ha rätten att känna mig sårad. för visst får man väl bara känna sig slagen med en knuten näve om personen som äger knytnäven, med vilje, slängt den i ditt ansikte?

allt arbete har börjat nu. det känns bra. även om jag är trött och gärna skulle ha ledig tid att göra vad jag vill på i några veckor till. så det är jag nöjd med, så det är ju bra.

Styrelsen ger sig tydligen inte, nu är det något protokoll jag måste skriva. men det gör jag så gjärna så.

Inne i stan igår. även om man känner sig som någon oönskad så måste man göra något åt det. så jag åkte in till stan igår istället för att sitta hemma och prata med den som inte är där. den som jag ville skulle vara där. fan. men det var trevligt. kevin ville att vi skulle hångla, men jag var inte så mycket på hugget så vi hittade en igelkott istället. tyvärr sparkade kevin på den, så.. ja, så kan det gå. sen hånglade han med carro istället. det kändes ju rätt okej. han sa att han ville hångla med en homo, inte specifikt en man eller kvinna. så han tog en kvinna istället för mig. lite lättad. det är nog det sista jag behöver: fler personer i mitt nät.

så kan det vara. tog en chansning och köpte en skiva som jag visserligen varit fundersam på, men inte haft en aning om vad det varit. Ann Kristin Hedmark "kom tillbaka innan du går". sanningen är den att jag sett den men bara blivit psykad. så jag var tvungen att få veta... men det var okej. jazz...

partout

illamående. mitt eget fel. jag är illamående på grund av att jag är så förbannat borta. och ändå så fruktansvärt här. jag vet inte vem som kontrollerar mig längre. inte är det jag i alla fall. en del kan tycka; men du får ju alltid den du vill ha. men och?! jag vet inte vem äns. inte äns det vet jag. jo det vet jag nog innerst inne. men den får jag aldrig. så varför äns bry sig?
nu svamlar jag bara. vi lämnar detta nu. ja.

sista föreställningen imorgon. tråkigt. skönt. ja, det har varit mycket slit och släp, men jag har haft roligt. som fan. synd att det ska ta slut då. bara för att.. men men. nu gäller det att komma vidare.
inte med jockes julshow dock. synd, men det var alldeles för mycket som inte stämde. det blir inget. gråt blod om du vill, det blir inget.

såg pål idag. pål "bildlärare" rydberg. lite som arja "högt över havet" johansson. fast ändå inte. tänkte hälsa. men jag orkade inte. ångrade mig när jag var på väg. för trött.

ledsen E.W. älskar den lille krullige mer. det är sanningen. det vet jag.
han älskar ju visserligen mig också, men vad hjälper det?

partout.

jo, laura, jag behöver det också.

Länge leve Stalin!
Nej då, det tycker jag inte. Det är ju jag som är liberal, för fan.

jag avskyr att vara melankolisk på detta sätt. varför kan jag inte bara acceptera mitt öde och leva mitt liv i ljuset?

laura sjunger för mig:
I need love
The kind that makes you wanna live
The kind that makes you wanna breath
The kind that makes you feel too much
And I need you
To help me find a better way
And I guess you never thought you'd hear me say
I need love
I need love

tja, laura, jag behöver det, jag med. men man får inte alltid som man vill

parout.

ro utan åror

i saknadens myckenhet bestämde jag mig för att lyssna på den ljudbok jag lånat för någon dag sedan. jag har redan läst den, men jag ville höra den. lite för att det är lena endre som läser. Ro utan åror av UllaCarin Lindquist. Denna bok handlar om Ulla Carin som var programledare för rapport. Hon fick muskelsjukdomen ALS, som står för något jag inte ens kan uttala. Kontentan är den att hon dog av denna sjukdom som förlamar hela kroppen och slutligen lungorna. Den är så tårfylld att jag inte kan höra ett kapitel utan att känna en enorm sorg och ilska över att vissa människor får drabbas av sådana saker.Det känns skönt att få känna så. Det känns skönt att gråta. jag känner att jag lever. ja, jag vill varmt rekomendera denna bok.

förövrigt håller jag på att bli tokig av längtan. dels efter socker, dels efter.... ja..... varför får jag inte?

partout.

euforia

Idag har varit en bra dag. riktigt bra. föreställning som gick felfritt, förutom att konstapel Bastian var högt i det blå. Men det gjorde ingenting. vi förlåter dig lasse. sedan vara det hemsöborna som lustspel.
det var riktigt bra spelat. det var både roligt och sorgligt och jag tyckte timingen var väldigt bra. dessutom hade de väldigt juste scenerier. så det var bra. sedan är det kanske inte det just som gör att jag tycker att det är en bra dag. men den verkliga anledningen är min egen.

ta ai wo. euforia. vissa kanske förstår vad jag menar. det kändes långt in i min själ. jag skulle kunna sluta andas och ändå vara lycklig.

partout.

kräftfiske

cho katt.
socker och anton. vadstena. kräftfiske. ambitiöst. fruktlöst.
ja, vi gick ner till hamnen med en hink, två ficklampor och en håv. vi fick en liten, liten kräfta som vi döpte till bodil. bodil är en man i sina bästa år. nej vars. det gick inte så bra som vi hoppats. men va fan. det var trevligt ändå. det tycker iaf jag. sen kan det ha att göra med att socker och anton är två av mina absoluta favoriter. tycker väldigt mycket om de båda. synd bara att jag ska ha så ont på ett ställe där man inte vill ha ont. i hjärtat.

på tal om att ha ont. jag ramlade idag på teatern. vrickade höger fot. jävla spårvagn att försvinna så man måste springa runt och leta efter den. jaja, huvudsaken är att vi hittade den och att jag gjorde jävligt bra ifrån mig med tanke på omständigheterna... men nu har jag ont. i både hjärta och fot. fuck.

i pray you'll be my eyes
and watch me where i go,
and help me to be wise
in times when i don't know.

tänk om jag fick svar.

partout.

sweet little duck

Jag vet att jag sade att jag inte skulle använda den här sidan till att skriva om min musik i ensak. Men. Nu måste jag berätta om min lyckoträff. Kathleen Edwards. är det någon som vet vad jag menar? lucky you, säger jag bara. Jag letade efter Kathleen Battle från början. jag gillar ju opera lite för mycket ibland. men så hittade jag inget när jag sökte på kathleen battle, så jag sökte på endast kathleen och hittade en skiva från 2003. failer. det är så vackert. och vilken tur! för mig alltså.. Framförallt låten Sweet Little Duck. den är så poetisk. så kan det vara.

så fick jag höra att eva dahlgren ska ge ut både ny skiva och ny bok. visserligen handlar boken om hennes skrivprocess med skivan, men ändå. Snö heter skivan och boken heter Hur man närmar sig träd. Längtar. ska springa skuttandes till skivaffären så fort det är dags.. då ska det bli dahlgren för hela slanten. så är det.

dagen idag gick bra med föreställning. uppehåll. haleluja!

partout.

flying dagger

sams igen. vad skönt.

jaha. flying dagger var bra. väldigt bra. men sorglig. det som är så bra med kinesiska filmer är att jag fattar lite, men bara en bråkdel. det gör att jag mer och mer vill lära mig språket. så nu sätter jag fart på allvar.

väntar mest på att sara ska ringa annars... vore kul att se henne. vi får se.

partout.

the power of orange knickers...

the power of orange knickers, under my petticoat.

Tori, Tori... henne hade jag nästan glömt. Tori Amos. Hon är ju underbar. jag var hemma hos min bästa släkting. min moster. första gången jag spelade tori amos nya skiva The Beekeeper för henne var hennes reaktion; "vad är det för flumm musik du lyssnar på?".. när jag varit där senare är det dock den skivan som snurrar konstant i hennes spelare... men det är ju förståeligt. det är bara för bra ibland. och så insiktsfullt. jag kan verkligen känna texterna.

har märkt att den här sidan har blivit mer och mer om min musik. jaja, det är ju bra. men jag gör mycket annat, det vill jag poängtera...

håller på och läser två böcker just nu. två riktiga favoriter. är visserligen boknymfoman (är och pillar i alla), men dessa två är riktigt vassa. den ena: Veronika Decides to Die, Paulo Coelho. Underbar! Har ändrat mitt liv förut, hoppas att den gör det igen. den andra: Hit och Dit, men ganska långt bort, Johan Althoff. Fantastisk! När man är nere eller bara i allmänt behov av underbart knäpp och störd humor. läs ett kapitel och du ler! wonderful.

saknar sara väldigt mycket. kände på mig att jag var tvungen att ringa henne. jag saknade henne så himla mycket, och så var det som om en röst sa; "ring!" och när jag ringde sa hon att hon gått och väntat på att jag skulle ringa. vi har nog mer än vanlig kontakt. saknar dig. älskar dig.

Partout.

utan baconsken.

vad jobbigt det är när ingen förstår. man förklarar och förklarar, men en del är väl bara födda dumma, antar jag. jaja. så är det.

det är rätt mörkt i vadstena, men det gör inget.

jag har läst lite i en bok. minns inte vad den hette. men det var en samling med korta berättelser av någon författare. den jag läste handlade i alla fall om en läkare som gått en kurs för landstinget och lärt sig att man alltid har det mycket bättre, om man bara är glad. även åt det som är skit ska man skratta och tänka "vad bra det är!". det ska bli min nya livsfilosofi. det är asbra!

partout.

nattarg

ibland undrar jag om mitt blod är skadat på något sätt. hur fan tänker han? jag blir så arg. och vad kan jag göra då? nej, inget, för jag var så dum och antog att han skulle ställa upp...

jaa.. för att göra en lång historia kort är jag inte så glad på min pappa som förstört för mig och socker. kanske mest för socker. jag vill inte att hon ska behöva vara besviken. men så blev det så i alla fall.. fan.

annars är det natt. har varit med sabina. kompis från stockholm. vi har trevligt ihop, det måste jag säga. imorgon är det socker och nya lägenheten hon har. hoppas vi gör något mysigt. kanske film eller nåt,,, ilska över pappa...

ny låt och artist förresten... alltså. kanske lite konstigt. jag älskar danska. det har jag kommit fram till. det är något särskilt med danska. det finns en artist som heter anna david som gjort en låt som heter fuck dig. oh my god. den är skitbra. riktigt bra alltså.. och det avr så underligt. jag hörde den på en dansk mobiloperatör reklam. tack CBB mobil.

Partout.